Längtan

Jag längtar efter värme. Jag längtar efter sol.

Jag längtar efter kärlek, jag längtar efter en hjälte.

Jag längtar efter någon som sveper armarna runt mig och säger att allt kommer ordna sig, jag längtar efter någon att gå hand i hand med utan handskar.

Jag längtar efter någon som tycker att jag är hans Lady in Red,
”I have never seen that dress you’re wearing
Or the highlights in your head that catch your eyes I have been blind
The lady in red is dancing with me cheek to cheek
There’s nobody here, it’s just you and me, It’s where I wanna be
But I hardly know this beauty by my side
I never will forget, the way you look tonight”

Jag längtar efter total förståelse, jag längtar efter tyst samhörighet och kommentarer bara vi förstår.

Jag längtar efter ljus, jag längtar efter harmoni, jag längtar efter riktig genuin lycka – där allt är rätt.

Jag längtar efter långa nätter med samtal om allt mellan himmel och jord, om uppväxt och framtid. Jag längtar efter långa nätter utan sömn, nätter fulla av liv. Jag längtar efter att till slut somna, av ren utmattning, när solen går upp.

Jag längtar efter solvarm sandstrand, jag längtar efter smältande mjukglass.

Men misstolka inte – jag längtar inte efter någon som glömmer att gå ut med soporna, någon som trycker ihop tandborst-tuben på mitten eller slänger sina smutsiga strumpor i soffan.

Jag längtar efter en hjälte, jag längtar efter kärlek.

Ska jag ta vad jag kan få? Om jag kan få något.

Eller ska jag fortsätta längta och inte nöja mig med något mindre än en hjälte?

Jag längtar efter kärlek, jag längtar efter en hjälte. Jag längtar efter en utopi?……